Läser att dagens ungdomar drömmer om att få leva ett riktigt Svenssonliv. Ni vet, med villa, volvo och vovve, 1,8 barn och en utlandssemester per år, gärna till Kanarieöarna eller Mallorca. Frågan är om det här är ett sundhetstecken, eller ett oroväckande tecken. Antingen så har de tidigare generationerna gjort något rätt eftersom ungdomarna vill leva samma liv, eller så har ambitionsnivån för de unga sjunkit markant. Jag vet inte riktigt vad som är bäst för ungdomarna eller för Sveriges framtid och utveckling.

Själv hade jag önskat att ungdomarna i stället hade gjort revolt mot Svenssonlivet och haft egna drömmar och ambitoner om att förändra stereotyperna och samhället. Men tydligen icke. Ur led är tiden, eller kanske tvärtom...

Bröööl out!