I går märkte jag att det var något i görningen. Jag noterade att de som bor här i bostaden (och som jag håller mig undan för dagarna i ända) var lite extra glada. När de kom hem så hade de varsin liten papperspåse med sig. Sedan bryggde de kaffe och satte sig och fikade, riktigt länge. Jag lade mitt hornbeprydda huvud och funderade, men kunde inte komma på vad det var för dag i dag.
När de sedan lämnade mig ensam i bostaden vågade jag mig fram ur mitt gömställe. Med en rejäl puff med nosen fick jag upp kylskåpet och klättrade upp ett par hyllor. Jag hittade en av påsarna, som nästan var tom.

Med påsen i munnen retirerade jag till mitt gömställe för att studera innehållet lite närmare. Det var någon märklig brödbit, fylld med en massa vitt skum. Jag nafsade lite på brödet och fann att det var rätt så gott. Det där vita skummet var också gott, men när jag hade ätit mig en bit in i brödet stötte jag på något sliskigt och sött. Jag spottade och fräste en stund och packade sedan ihop påsen igen. Ställde sedan tillbaka den på sin plats i kylskåpet.

Sedan dess har jag haft lite ångest över vad som händer när de upptäcker att någon har tagit en bit av semlan, som det stod på påsen att det hette. Men som tur är så har jag tjuvlyssnat lite när de har pratat i telefon med någon och genom att lägga ihop det jag har sett och hört så vet jag att de tjuväter ur kylskåpet, båda två. Så förhoppningsvis kommer de att skylla på varandra. Annars riskerar jag att hamna i en ordentlig knipa...

Bröööl out!