Ibland förstår jag mig inte på er människor. Det ska stressas hit och dit, samtidigt som ni sätter en massa press på er själva, en press som ni sedan skyller på samhället, eller på media, när ni slutligen går in i väggen och måste börja knapra en massa piller livet ut för att överhuvudtaget kunna fungera som en något så när normal människa igen. Till vilken nytta sätter ni denna press på er själva?

Ute i skogen fungerar det på ett helt annat sätt. Där är den enda pressen att hitta mat för dagen och att överleva. Vi älgar sover när vi blir trötta, äter när vi blir hungriga och springer fort som fan när vi blir jagade av någon som vill oss illa. Så enkel är vår filosofi. Ett rutinlöst samhälle utan väckarklockor och andra stressfaktorer. Är det något för er människor att anamma kanske?

Bröööl out!