Vänner!
Jag har haft en ofrivillig bloggtorka sedan i våras. Mycket vatten har runnit under broarna och jag hade varit med om en massa skoj och mindre skoj. I maj upptcäktes jag slutligen av herrskapet jag huserat hos en längre tid. De schasade ut mig och jag fick åter finna mig i att vara en vild älg.
Återvände till mina forna jaktmarker och strålade samman med mina älgsklingar. Som jag hade saknat dem! Och nästan alla var vid liv, det vara bara Halte Malte som hade strukit med vid fjolårets jakt.

Årets jakt gick strålande för oss. Ingen av oss såg ens skymten till någon jägare. Jag passar på och tar åt mig äran för detta. Under min tid hos människorna hade jag nämligen lärt mig lite om den genom att studera deras beteende. När det vankades jakt förflyttade vi oss därför in till bebyggelsen och kurade ihop oss i diverse uthus.
Detta eftersom jag visste att jägarna skulle åka ut till sina jaktområden för att leta efter oss. Att vi tagit skydd i deras egen trädgård hade de aldrig kunnat gissa!

Älgbladet skvallrar om en rekordlåg älgskjutning i år. De bästa nyheterna jag fått på länge! Nu har det även fallit snö och blivit kallt. Jag trivs dock som älgen i skogen med att vara just älgen i skogen igen.
Anledningen till detta blogginlägg kom sig av att jag släntrade förbi ett fritidshus där fönstret stod öppet och datorn var påslagen. Passade på att knacka ner ett par rader om vad som hänt mig sedan vi sågs sist. Nu ska jag dra vidare igen, på återläsande!

Bröööl out!